Sjukhusbiblioteken i Västerbotten

Hej Emmy Morén!
Det är Emmy Morén här. Jag har alltid velat börja ett brev så: "Hej Emmy Morén, det är Emmy Morén här!" Man kan tycka: hur stor är chansen att man finner sig själv? Och på nätet dessutom.

Ensamheten i korridoren i skolan är så tryckande att jag ibland känner det som om skåpen är på väg att falla ner över mig. Som om luften håller på att ta slut och skulle jag skrika skulle ingen höra mig i alla fall. Då var lappen med din e-postadress varm där i fickan. Det kändes som om någon tänkte på mig. Jag själv liksom.

Emmy Morén är 16 år och en enkel gymnasiesoldat som väntar på den stora kärleken. Föräldrarna har just skilt sig och hon bor med sin ultrafeminist till storasyster och martyr till pappa. Emmys mamma har flytt fältet för att förverkliga sig själv i Göteborg. Kvar är en splittrad familj som äter med plastbestick - de bra dagarna. Mitt i tristessen googlar Emmy på sitt namn och finner en 29-årig skådespelerska. Hon tar kontakt, och de inleder en intensiv brevväxling där de båda vågar lämna ut sina innersta känslor. Men snart börjar den unga Emmy undra: Kan man skriva till den blivande versionen av sig själv?

Barbara Voors har skrivit en hisnande och kittlande brevroman om hur vi formas som människor. Tänk att få träffa en äldre version av dig själv som har "facit" till alla svåra val du ställs inför, som kan lova att den där första kärlekens smärta faktiskt går över, som kan berätta att allt faktiskt kommer att bli bra - helt säkert - och som lyssnar när du behöver det som mest …